Stenarna
Varje sten har en historia
De färgade stenarna hos Les Lulú är naturliga och handplockade, med samma kritiska öga som familjen Broggian valt ädelstenar med i sextio år. Tretton stenar, tretton karaktärer. Du kan välja dem på två sätt: efter betydelsen, det du vill bära med dig, eller efter hur de samtalar med din hudton, ditt hår och dina ögon. Två vägar, en enda rätt sten för dig.
Karneol
Modets sten
För de gamla var den handlingens och det levande blodets sten. Romerska legionärer graverade den till sigill som de undertecknade order och brev med, eftersom smält vax glider av karneolen utan att fastna: varje avtryck förblev klart och perfekt. Napoleon bar alltid en med sig, monterad på en kedja, som personlig talisman under fälttågen. Dess historia sträcker sig tre tusen år bakåt: den återfinns i egyptiska gravar, på faraonernas ringar, i smyckena hos de köpmän som korsade Medelhavet.
Dess varma orangeade röda kommer från järnoxiden som genomströmmar kvartsen. Den bildas främst i de stora förekomsterna i Indien och Brasilien, där flodernas vatten sakta sliper den. Den är en variant av kalcedon, samma stora familj som agaten och onyxen, men den enda med den varma solnedgångsfärg som gör den omöjlig att förväxla.
Akvamarinfärgad kalcedon
Det klara sinnets sten
Feniciska sjöfarare bar den till havs bunden vid handleden: de trodde att den höll sinnet svalt och blicken klar under de långa överfarterna. Romarna gjorde sigill och amuletter av den, och i sekler har den varit stenen för den som skulle tala inför andra. Namnet kommer från Kalkedon, den gamla staden vid Bosporen där karavanerna med ädelstenar på väg västerut passerade.
Dess färg — ett mjukt akvamarin, nästan mjölkigt, svävande mellan grönt och blått — föds i geoder i Brasilien och Uruguay. Den är en kvartsvariant med mycket fin struktur, och just den finheten ger den dess sammetslena uttryck, som sett genom en slöja av vatten.
Vit agat
Harmonins sten
Agaten har följt människan i närmare fyra tusen år: amulett i det gamla Egypten, dyrbar prydnad vid hoven i Mesopotamien, en sten för gravyr högt älskad av grekerna och romarna. Namnet kommer från floden Achate på Sicilien, där Theofrastos först beskrev den.
Den vita agaten är familjens ljusaste och lugnaste. Den bildas inne i håligheter i vulkaniska bergarter, där mycket tunna kvartsskikt avsätts under årtusenden och formar dess berömda koncentriska band. Dess neutrala och varma ljus samtalar med varje hudton: den har alltid varit stenen för nya kapitel.
Rosa opal
Mjukhetens sten
I forntiden ansågs opalen vara den mest magiska av alla ädelstenar: romarna kallade den opalus och såg den som en symbol för hopp och kärlek. Den rosa opalen har i synnerhet alltid förknippats med ömhet och kärlek till sig själv, sedan urminnes tid förbunden med Venus.
Opalen består av mikroskopiska kiselkulor ordnade i ytterst regelbundna mönster, så jämna att de bryter ljuset och ger det tillbaka mildrat. Dess varsamma rosa kommer från spår av mangan, och varje exemplar är ett litet landskap olikt alla andra.
Onyx
Närvarons sten
Onyxen har alltid varit maktens och skyddets ädelsten. Romerska generaler bar den graverad som sigill; medeltidens herrar använde den till ringar och sigill; på artonhundratalet blev den de stora damernas sten. Namnet kommer från grekiskans onyx.
Den är en kalcedonvariant i ett fylligt och djupt svart, polerad till spegelblank lyster. Den bildas i skikten i vulkaniska bergarter, där kvartsen avsätts i så regelbundna band att de kan skäras till ytor i ett perfekt och jämnt svart, sällsynt i naturen.
Lavendeljade
Behagets sten
Jaden är en av historiens mest vördade ädelstenar. I Österlandet har den i årtusenden varit dyrbarare än guld: de kinesiska kejsarna betraktade den som ”himlens sten”. Lavendeljaden är dess mest sällsynta och varsamma variant: ett dämpat, dammigt lila förbehållet de mest älskade ädelstenarna.
Färgen kommer från spår av mangan, och den mjuka blåregnstonen är en av de mest eftersökta. Jaden är en utomordentligt kompakt och seg sten, bearbetad för sin förmåga att ta emot en varm och djup lyster, nästan sidenlen vid beröring.
Grön jade
Välståndets sten
Det är jaden framför andra, den mest klassiska och ikoniska: i tusentals år, från det kejserliga Kina till Centralamerikas civilisationer, har den varit en symbol för välstånd, hälsa och lycka. I Kina ges den fortfarande som en önskan om tur och långt liv.
Färgen kommer från järn och krom och går från lysande äppelgrönt till djupt skogsgrönt. Som alla jader är den ovanligt kompakt och tålig: en seghet som de gamla kulturerna läste som en bild av en varaktig livskraft.
Kalira
Färgens stenar
Med Kalira träder sex stenar till in på scenen, slipade en cabochon — juvelerarkonstens äldsta och mjukaste form — och infattade i 9 karats guld. Här är färgen fyllig, lysande, i huvudrollen.
Ametist
Stillhetens sten
I det antika Grekland var den det klara sinnets sten: man drack ur ametistbägare för att behålla herraväldet över sig själv, och i sekler har den prytt kronor och sigill som ett tecken på balans och måtta. Den hör till de mest älskade ädelstenarna i europeisk historia, från de kungliga skattkamrarna till de stora juvelerarnas skyltfönster.
Det är kvartsens lila variant: färgen kommer från järnet som kristallen bär och går från dämpat lila till djupt violett. De vackraste kristallerna växer i geoder i Brasilien och Uruguay, och cabochonslipningen mjukar upp deras ljus.
Blå topas
Horisontens sten
De gamla såg den som uppriktighetens och det lugna sinnets sten: den som bar den, sades det, såg tingen som de är. Den var resenärernas ädelsten, vald inför de långa avfärderna.
Dess klara blå, som en himmel efter vinden, föds i granitiska bergarter; de mest generösa förekomsterna finns i Brasilien. Slipad en cabochon visar den ett fylligt och stillsamt ljus.
Lemonkvarts
Det goda humörets sten
Det är den lätta energins sten: ett soligt och levande gult som värmer blicken och följer dagarna med ett ljus som gör en glad.
Det är kvarts i sin friskaste dräkt: citrontonen kommer från spår av järn i kristallens struktur, och cabochonslipningen lyfter dess lysande genomskinlighet. De vackraste kommer från Brasilien.
Rosenkvarts
Den milda kärlekens sten
Romarna gav den som ett tecken på tillgivenhet, och sedan dess är den den milda kärlekens och självomsorgens sten. Dess dämpade rosa hör till de mest älskade färgerna i smyckets historia.
Färgen kommer från spår av titan och mangan spridda i kvartsen, som ger den det mjölkiga och mjuka ljuset, aldrig likadant. De största förekomsterna finns i Brasilien och på Madagaskar.
Turkos
Resans sten
Den är en av de första ädelstenar människan älskade: den prydde faraonerna och följde de persiska ryttarna på långa resor som en skyddande talisman. I årtusenden har den getts till den som ger sig av.
Dess blå, unik i naturen, kommer från koppar i de torra bergarterna i Iran, Tibet och Amerika. Varje sten bär sitt eget mönster av moderberg, som en karta i miniatyr: två likadana turkoser finns inte.
Röd korall från Sardinien
Medelhavets sten
Medelhavets röda, hämtad och bearbetad på Sardinien av generationer av korallmästare. I sekler har den getts som en önskan om liv och styrka, och den hör till de äldsta symbolerna i italiensk juvelerarkonst.
Det är en organisk ädelsten: den föds i havet, gren för gren, och cabochonbearbetningen lyfter dess fylliga röda och sidenlena yta. Varje stycke är unikt.
